Faran med Värderelativismen

juni 30, 2009

Joel Halldorf kritiserar i en debattartikel i Dagen den 30 juni Humanisternas vision om att samhället skall byggas på allmänmänskliga grunder. Jag vill klargöra att jag är mycket kritisk till humanisternas svart-vita syn på religiösa människor och deras senaste kampanj är ett bra exempel på detta. Jag förstår inte heller deras överdrivna rädsla för ex religiösa friskolor. Livsåskådning är, precis som Halldorf skriver, något man växer in i och föräldrar skall ha rätt att uppfostra sina barn i sin tro och utifrån den få välja skola så länge vissa värden inte kränks, läroplanen följs och barnen får möjlighet att ta del av hur andra människor tror och tänker, för att sedan som vuxna kunna välja att fortsätta bekänna sig till sin religion eller lämna den. Det är således helt i sin ordning att lära sina barn att Gud skapade världen på 7 dagar, att Allah är den ende sanne guden, att sex hör hemma inom det heterosexuella äktenskapet osv. Vidare håller jag med Halldorf om att religion och kultur är en gåva som hjälper oss att orientera oss i tillvaron. Detta betyder dock inte att vi kan tumma på alla människors rätt till liv, frihet och egendom av respekt för religioner eller kulturer. Vems rättigheter är det vi skall försvara? Den unga kvinnan/mannen som själv vill välja vem hon/han vill dela sitt liv med, eller släkten som anser sig veta bättre? Det rädda barnet eller dess förälder som misshandlar sitt barn och motiverar det med ett citat från ordspråksboken. Konstnären Lars Vilks eller de fundamentalister som vill skära halsen av honom? Halldorf hävdar i sitt resonemang att de”allmänmänskliga grunder som Humanisterna hänvisar till inte är något annat än ett uttryck för västerländsk kultur, och att hävda att denna kultur är allmänmänsklig är utryck för arrogans och imperialism. Halldorf har såklart rätt i att värderingar som frihet, demokrati, kritiskt tänkande etcetera är produkter av den västerländska kulturen. Men bara för att vissa värderingar har växt fram i en västerländsk kontext betyder inte det att de inte skulle gälla alla människor i hela världen oavsett kultur. Antingen står vi upp för alla människors rätt till liv, frihet och egendom eller så gör vi det inte. Kulturer och religioner som inte har respekt för grundläggande mänskliga rättigheter förtjänar inte respekt och att hävda något annat luktar kulturrelativism lång väg.

Annonser

Rättssäkerhet inget som gäller män?

maj 7, 2009

Rituell omskärelse av pojkar är sedan 2001 tillåtet i Sverige . En förslag på en lagstiftning som ska tvinga alla landsting att erbjuda omskärelse kom i april. Tanken med att landsting ska erbjuda  rituell omskärelse är att minska risken för att att omskärelsen görs under dåliga medicinska förhållanden. Faktum kvarstår dock: nämligen att det är ett fullständigt onödigt ingrepp (med undantag av de som görs av medicinska skäl) som leder till konsekvenser för individen, minskad känslighet, problem med erektion etc. Försvarare av omskärelse säger att ett förbud skulle strida mot religionsfriheten. Religionsfrihet kan dock aldrig innebära en rätt att begå övergrepp på andra människor. Att något är föreskrivet i en religiös text gör det inte moraliskt rätt. Pojkars rätt att själva bestämma över om de vill bli omskurna anses inte som viktig. Vuxna människors rätt anser man uppenbarligen väga tyngre än dessa våra minsta.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_2845849.svd

Ett annat förslag som skulle innebära en inskränkning av framförallt mäns rättssäkerhet är Eva Diesen, jurist och forskare, och Christian Diesen, professor i straffrätts förslag om att män (kvinnor) måste kunna bevisa att kvinnan  (eller mannen) som de har haft samlag med har samtyckt. Detta kan vid en första anblick verka rimligt. Vid närmare eftertanke är förslaget bisarrt. En man och en kvinna träffas på krogen går hem och har sex.  Kvinnan ångrar sig dagen efter och väljer att anmäla mannen för våldtäkt. Då ska enligt förslaget mannen dömas för våldtäkt om han inte kan bevisa att kvinnan samtyckt. Hur skulle han kunna göra detta? Räcker det att man gjort närmanden på personen ifråga och denna svarat positivt på detta eller ska man innan sexualakt ingå ett muntligt avtal? Hur bevisar man detta i efterhand? Enda möjligheten är väl ett skriftligt avtal som båda parter skrivit under där man försäkrar att man har samlag av fri vilja? Hur vet man att personen i fråga inte tvingats skriva på kontraktet. Man kan dra detta hur långt som helst. Än värre kan det bli vid exempelvis skilmässor och vårdnadstvister. Kvinnan anklagar mannen för våldtäkt. Det finns ingen teknisk bevisning men enligt förslaget måste mannen bevisa sin oskuld.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2849835.svd

Våldtäkt är ett vidrigt brott och ska självklart bekämpas men det får inte ske genom att tumma på rättssäkerheten